Söndag i Catalina

Tänk att jag vaknade upp till den här utsikten idag.

Klockan 7.30 var jag och min hund ute på powerwalk längst med hamnpromenaden.

Det var inte bara vi som var ute, det rastades hundar, promenerades, joggades och cyklades.

Några hade inte kommit hem ännu från lördagskvällens äventyr utan satt i djupa samtal på kajkanten.

Det är precis detta som jag saknat sedan vi kom hem från tiden då vi bodde i Valencia.

I hörnet på gatan står en man och säljer tidningar till förbipasserande. Caféet håller på att öppna för alla som är sugna på en kaffe och nypressad juice. Solen börjar värma upp gatorna och det är sömnig söndag i luften.

Havet och hamnen framför oss, bakom ligger bergen och snett till vänster den vackra katedralen.

Även om jag saknar mina flickor så är jag så oändligt tacksam över att vara här. Det är så rätt och senaste året har allt visat tecken på att det är hit jag ska.

Som Malin och jag ofta säger: Är det rätt så går det lätt.

Tittar man tillbaka på min väg hit så finns det ingen tvekan om att det är så. Då menar jag inte lätt som i att ta beslutet att flytta hemifrån utan att familjen följer med. Utan i praktiska ting, som att kunna bo med Malin & Isak tills jag på plats hittar boende. Som att det fanns en extra flygbur till hunden och en plats på planet till honom. Att jag fick underbara Sanne & Lars som agenter och lämnar Soul of Maïa i de tryggaste av händer. Att mina fina döttrar ville arbeta och hjälpa mig med företaget från Sverige.

Nu lämnar vi Caféet på hörnan och går till havet-det är ju ändå söndag.