torsdag 12 februari 2015

Mina döttrar


Julia Famna & Rebecca Engel
Då vi satt och åt tillsammans ikväll så kom det över mig igen,
dessa två är mina största förebilder och min kärlek till dom vet inga gränser.
Dom båda hade bestämt att ses för att prata och säga hejdå på ett tag och frågade om jag ville följa med.
Vi fick igår ett sms under dagen av den äldre dottern som berättade att på fredag flyttar jag till Köpenhamn.
Därav middagen, för fredag är imorgon.
Jag borde inte bli så förvånad då dom vuxit upp med mig som mamma,
en person som aldrig någonsin kan planera något som ligger mer än några timmar bort.

Lika sorgligt som jag tycker det är att inte ha dom omkring mig hemma, lika stolt ät jag över att dom följer sina drömmar och har det enorma modet som dom har.
Tolv år gammal åkte Julia buss själv i Spanien, argumenterade med föraren om växeln på mynten, på spanska.
Rebecca kom hem och berättade att hon köpt en resa till Atlantkusten där hon tänkte lära sig surfa.
Julia satte sig på ett flyg själv till Usa för att vara där i tre veckor hos en familj vi träffat i tre timmar på en middag.
Båda har jobbat som barnvakter utomlands hos familjer där dom tog hand om åldrarna spädbarn till trotsålder.
Vi har tillsammans varit på allt från valsafari, vandringar till glaciärskidåkning.
Campat i åska och spöregn på Franska kusten till
 Louis Vuittonfester.
Frågar man dom tror jag att dom tycker att jag är en hönsmamma.
Frågar man andra tycker dom att jag varit helt galen som låtit dom åka iväg på äventyren.

Idag är dom två enormt kloka, vackra och helt underbara människor som nu ska ut på ännu  fler äventyr  världen.
Den ena kommer göra världen lite vackrare genom att skapa magiska platser för oss andra som landskapsarkitekt.
Ett hjärta som brinner för natur, och sociala möten för alla i vårt samhälle.
Den andra provar sig fram lite just nu, men jag blir inte förvånad om hon snart leder människor genom yogans värld på sitt andliga och inkännande sätt.

Just nu packas det väskor här hemma igen,
för vilken gång i ordningen går nog inte att räkna.

Som sagt jag beundrar deras mod och lust till äventyret.